Home

Livets gång

januari 30, 2012

För några år sedan gjorde jag några illustrationer till en bok: ”Vägen fram” – en samproduktion mellan Riksantikvarieämbetet, Vägverket, Arkeologikonsult och Länsstyrelsen i samband med utbyggnaden av väg 73 (Nynäsvägen). I den boken presenterade arkeologerna sina upptäckter, funderingar, vetenskapliga metoder och analyser.

Min uppgift var att teckna bilder till de sagor som arkeologerna hade skrivit. Sagorna handlade om livet under forntiden. Boken följer de äldsta spåren efter människor på Södertörn från 7500 f.Kr. fram till slutet av 1700-talet.

Just nu befinner jag mig själv i en tid i livet när jag känner att min sista förälder håller på att glida ifrån mig, ut i det okända. På något konstigt sätt känns det då som en tröst att vara arkeolog. Man är inte troende – utan ateist egentligen – men ändå har man en slags tro på vetenskapen och tröstas av att livet har sin gång. Alla människor har i alla tider levt sitt liv, och sedan avslutat det. Förhoppningen är bara att slutet ska vara värdigt.

I den här sagan dör en gammal kvinna. Det är stenålder (ca 4000 f.Kr.) och hon hämtas av schamanerna, eller havsörnen – vägvisaren mellan världarna. Kanske trodde man att de döda hade stor betydelse för jordbruket eftersom man här hade fört sädeskorn till de dödas boplatser. (Sagan är skriven av Mattias Ahlbäck.)

Läs sagan och begrunda tidens vingsus.

Annonser