Home

Längtan efter snö

december 28, 2011

Jul i Stockholm utan snö. Vem längtar inte efter snö nu? Visst är det skönt att slippa skotta och slippa höga drivor utmed vägarna som vi hade förra året. MEN nog saknar man det allt. Jag längtar efter att min trädgård ska börja blomma igen. Men för att kunna njuta fullt ut av det så känns det som om en vinter med snö är nödvändig. Eller åtminstone ordentlig kyla för att ta kål på fästingar, mördarsniglar och annan oönskad ohyra.

När kommer vintern? Julen har passerat, snart är det nyårsafton och det är alldeles för varmt. Nog längtar man allt litet efter snöyra, solens gnistrande strålar i snön och den bitande känslan i kinderna när man har varit ute på tur.

Vad tycker ni?

Annonser

God Jul!

december 20, 2011

God jul på er allihop!

Den här bilden gjorde jag faktiskt för ett par år sedan i Illustrator. Om man är litet insatt i den nordiska bronsålderns hällristningar samt bildstenarna från järnåldern så kanske man känner igen sig. Bilden är nämligen helt ovetenskapligt uppbyggd av diverse olika formelement tagna från hällristningar och bildstenar runtom i Sverige. Jag har inte gjort några tillägg, utan alla delar i bilden kommer från hällristningar eller bildstenar. Du kanske kan gissa vad som är vad? Om inte så förklarar jag här nedanför.

För den som inte vet så var vår bronsålder ungefär 1800–500 f.Kr och järnåldern 500 f.Kr–ca 1050 e.Kr. Så jag har fuskat ganska rejält i min bild – det skiljer ju säkert mer än 2000 år mellan tomten och hans renar! Nåja, i fantasins värld är allt tillåtet (och detta skriver jag med risk för att bli lynchad av någon av mina gamla arkeolog-kolleger).

”Tomten” kommer från en bildsten från Sanda kyrkogård (1000–1100-tal e.Kr), Gotland.

”Släden” är ett halvfärdigt eller borteroderat skepp från en hällristning (bronsålder).

”Julklapparna” och ”julklappssäcken” är olika typer av hjulkors eller solkors i olika storlekar plockade från hällristningar. Hjulkorset tror man var en symbol för solen, och den är vanligt förekommande på hällristningar tillsammans med fotsulor (troligen gudens fotspår – kanske gudarna var så heliga att de inte fick avbildas, utan endast deras fotspår) (bronsålder).

”Renarna” är hjortar, och från Tanum (bronsålder).

”Tömmarna” är tagna från en hällristning där man har avbildat en plöjningsscen. Där ser man oftast en människa som plöjer tillsammans med ett par dragdjur och ett plogredskap, troligen ett årder. Ibland ser man också tre plöjningsfåror. Symboliskt värre. (Bronsålder.)

Efter denna lilla genomgång av diverse bilder från hällristningar och bildstenar vill jag önska alla mina läsare därute en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Många hälsningar från Franciska

Arkeobild

Är det dags nu?

december 5, 2011

Nu är det inte långt kvar till jul. Man börjar handla och bunkra upp i kyl och frys. Julmaten måste ju förberedas. Julgodiset trycks in längst in i skåpet för att ingen ska hitta det! Men ett underligt fenomen infinner sig: Godiset försvinner ändå! Det är någon (ingen nämnd) som alltid hittar allt det där undangömda – långt före jul! På julen får vi sitta där med våra tomma skåp.

– Men vad är detta?! Jag VET ju att jag hade en påse med julgodis gömd här bakom riset?! VEM har tagit den? Ryter man, men får inget svar… Pinsamt om jag efter en stund kommer ihåg att det var jag själv som åt upp den redan i mitten av november en tråkig mulen ensamkväll hemma när mannen var ute och åt årets första julbord med sina arbetskamrater och yngsta sonen (som är det enda hemmaboende barnet numera) är och sover över hos en kompis… Burr.

Det är ju nu man borde känna sig motiverad att komma igång, i god tid före jul. Dra åt svångremmen, hålla igen, för det är ju SEDAN när de andra barnen kommer hem och släkten kommer på besök som man ska svulla ordentligt… Ut och promenera i kylan bara och frysa häcken av sig… usch.

Ja, det är bara att se här. Skillnaden mellan oss och dom. Vilka som är VI kan vi avgöra själva. Min kostrådgivare som sätter mig i ständigt arbete borde inspirera mig att komma igång med svångremmen och motionen. Snart så… – kanske ett nyårslöfte?

Bilderna har jag gjort i Illustrator. Nätövertoningsverktyget är kul, man får fina skuggningar. Men människor, det är svårt…

Under mina år som egen företagare har jag ritat en mängd kartor till olika publikationer. Det här är ett exempel på en karta till en bok om Svenska världsarv som jag ritade i Illustrator.

En sommar gjorde jag även en utflykt till Saltoluokta tillsammans med en god vän, hennes dotter och min yngsta son. Saltoluokta ligger intill Laponia. Det var en fantastisk upplevelse! Vi vandrade runt på fjället och tecknade, njöt av vädret (regn/sol), släpade runt barnen och hade allmänt kul. Naturupplevelsen är ju enorm! Men tur att jag köpte nya vandrarkängor innan vi åkte. Knöligt värre att gå, och såå svettigt, för att inte tala om alla mygg… (Men det är baksidan).

En rolig grej var när vi kom ner efter en dagsutflykt på fjället, helt utmattade. Då kom en norrmann med bar överkropp  joggande uppför backen och undrade glatt: –”Var är fjället?!”. Vi pekade uppåt, och han joggade vidare uppför! Vi hade full mundering med myggnätshattar och heltäckade klädsel, och var dessutom helt slut…

Grönstensverkstaden

maj 11, 2010

Några barn, ledda av en äldre flicka, paddlar försiktigt en kanot runt en udde. De gömmer sig delvis i växtligheten för att inte bli upptäckta. Långt ut på en udde håller några vuxna män på att tillverka yxor av grönsten. Barnen kan inte tro sina ögon, de hade alltid trott att det var andarna som kom med yxorna. Men nu ser de att det är männen som tillverkar dem i hemlighet. – ”Tror ni mig nu då”, väser flickan.

Det här är en förkortning av en saga om en period under stenåldern (6500–4000 f.Kr.) som publicerades i en bok, ”Vägen fram, arkeologiska utgrävningar längs väg 73 på Södertörn” (2009). Boken handlar om utgrävningarna, och arkeologer på Riksantikvarieämbetet och Arkeologikonsult skrev olika sagor om de olika tidsepokerna. Boken var ett samarbetsprojekt med Vägverket och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Teckningarna av sagorna gjordes digitalt av mig i Illustrator.

Våra fornlämningar

april 29, 2010

Våra fornlämningar hör till vårt kulturarv. Vi ska vara rädda om dem och bevara dem i möjligaste mån. De här akvarellerna gjorde jag åt Riksantikvarieämbetet till ”Handbok i fornvård” (Robert Danielsson, Riksantikvarieämbetet 2006). I boken finns instruktioner och råd om hur man ska gå tillväga för att skydda våra fornlämningar och bevara dem för framtiden. Det handlar också om vad man får och inte får göra. Man får till exempel inte ta bort en runsten hursomhelst. Den kan ju stå på orörd mark och då har man förstört sammanhanget för alltid! Tänk dig att den har stått där i över tusen år. Nuförtiden ska vi alltid ha så bråttom och tänker kanske inte riktigt efter innan vi gör saker.

Den andra bilden visar en grävmaskin vid ett nybygge som ligger bredvid en ödekyrka. Man vill här uppmärksamma betraktaren på att det finns ett skyddsområde runt fornlämningar som man måste kolla upp innan man bebygger sådana områden.