Home

Livets gång

januari 30, 2012

För några år sedan gjorde jag några illustrationer till en bok: ”Vägen fram” – en samproduktion mellan Riksantikvarieämbetet, Vägverket, Arkeologikonsult och Länsstyrelsen i samband med utbyggnaden av väg 73 (Nynäsvägen). I den boken presenterade arkeologerna sina upptäckter, funderingar, vetenskapliga metoder och analyser.

Min uppgift var att teckna bilder till de sagor som arkeologerna hade skrivit. Sagorna handlade om livet under forntiden. Boken följer de äldsta spåren efter människor på Södertörn från 7500 f.Kr. fram till slutet av 1700-talet.

Just nu befinner jag mig själv i en tid i livet när jag känner att min sista förälder håller på att glida ifrån mig, ut i det okända. På något konstigt sätt känns det då som en tröst att vara arkeolog. Man är inte troende – utan ateist egentligen – men ändå har man en slags tro på vetenskapen och tröstas av att livet har sin gång. Alla människor har i alla tider levt sitt liv, och sedan avslutat det. Förhoppningen är bara att slutet ska vara värdigt.

I den här sagan dör en gammal kvinna. Det är stenålder (ca 4000 f.Kr.) och hon hämtas av schamanerna, eller havsörnen – vägvisaren mellan världarna. Kanske trodde man att de döda hade stor betydelse för jordbruket eftersom man här hade fört sädeskorn till de dödas boplatser. (Sagan är skriven av Mattias Ahlbäck.)

Läs sagan och begrunda tidens vingsus.

Annonser

Skidbacken

januari 10, 2012

Hej!
Hur många är det egentligen som har åkt skidor ännu den här vintern? Vi som bor i Stockholmstrakten har inte haft någon chans att åka skidor här ännu. Jag har bara hört om ett par än så länge som har tagit sig till de nordligare breddgraderna på jakt efter snö, men det är säkert flera?

Jag har inte kommit iväg, utan valde att åka till Brighton istället där vädret var soligare och varmare än det har varit här i Stockholm på hela julen! Där var det 10 plusgrader och gassande sol. Snödropparna blommade i rabatterna och jag såg också blommande stockrosor! Så visst blir man frestad att längta efter våren… men efter att ha kastat en blick i almanackan så får man ta sig i nackskinnet. DET ÄR FAKTISKT INTE VÅR ÄN! Det är vinter – början av januari och det borde vara kallare. Kan det inte smälla till ordentligt nu… snälla Kung Bore…

Den här bilden gjorde jag som bakgrund till en artikel i tidningen Friluftsliv. Man skulle ha en liten genomgång av hur man åker slalom. Nog för att man blir sugen!

Längtan efter snö

december 28, 2011

Jul i Stockholm utan snö. Vem längtar inte efter snö nu? Visst är det skönt att slippa skotta och slippa höga drivor utmed vägarna som vi hade förra året. MEN nog saknar man det allt. Jag längtar efter att min trädgård ska börja blomma igen. Men för att kunna njuta fullt ut av det så känns det som om en vinter med snö är nödvändig. Eller åtminstone ordentlig kyla för att ta kål på fästingar, mördarsniglar och annan oönskad ohyra.

När kommer vintern? Julen har passerat, snart är det nyårsafton och det är alldeles för varmt. Nog längtar man allt litet efter snöyra, solens gnistrande strålar i snön och den bitande känslan i kinderna när man har varit ute på tur.

Vad tycker ni?

God Jul!

december 20, 2011

God jul på er allihop!

Den här bilden gjorde jag faktiskt för ett par år sedan i Illustrator. Om man är litet insatt i den nordiska bronsålderns hällristningar samt bildstenarna från järnåldern så kanske man känner igen sig. Bilden är nämligen helt ovetenskapligt uppbyggd av diverse olika formelement tagna från hällristningar och bildstenar runtom i Sverige. Jag har inte gjort några tillägg, utan alla delar i bilden kommer från hällristningar eller bildstenar. Du kanske kan gissa vad som är vad? Om inte så förklarar jag här nedanför.

För den som inte vet så var vår bronsålder ungefär 1800–500 f.Kr och järnåldern 500 f.Kr–ca 1050 e.Kr. Så jag har fuskat ganska rejält i min bild – det skiljer ju säkert mer än 2000 år mellan tomten och hans renar! Nåja, i fantasins värld är allt tillåtet (och detta skriver jag med risk för att bli lynchad av någon av mina gamla arkeolog-kolleger).

”Tomten” kommer från en bildsten från Sanda kyrkogård (1000–1100-tal e.Kr), Gotland.

”Släden” är ett halvfärdigt eller borteroderat skepp från en hällristning (bronsålder).

”Julklapparna” och ”julklappssäcken” är olika typer av hjulkors eller solkors i olika storlekar plockade från hällristningar. Hjulkorset tror man var en symbol för solen, och den är vanligt förekommande på hällristningar tillsammans med fotsulor (troligen gudens fotspår – kanske gudarna var så heliga att de inte fick avbildas, utan endast deras fotspår) (bronsålder).

”Renarna” är hjortar, och från Tanum (bronsålder).

”Tömmarna” är tagna från en hällristning där man har avbildat en plöjningsscen. Där ser man oftast en människa som plöjer tillsammans med ett par dragdjur och ett plogredskap, troligen ett årder. Ibland ser man också tre plöjningsfåror. Symboliskt värre. (Bronsålder.)

Efter denna lilla genomgång av diverse bilder från hällristningar och bildstenar vill jag önska alla mina läsare därute en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Många hälsningar från Franciska

Arkeobild

Är det dags nu?

december 5, 2011

Nu är det inte långt kvar till jul. Man börjar handla och bunkra upp i kyl och frys. Julmaten måste ju förberedas. Julgodiset trycks in längst in i skåpet för att ingen ska hitta det! Men ett underligt fenomen infinner sig: Godiset försvinner ändå! Det är någon (ingen nämnd) som alltid hittar allt det där undangömda – långt före jul! På julen får vi sitta där med våra tomma skåp.

– Men vad är detta?! Jag VET ju att jag hade en påse med julgodis gömd här bakom riset?! VEM har tagit den? Ryter man, men får inget svar… Pinsamt om jag efter en stund kommer ihåg att det var jag själv som åt upp den redan i mitten av november en tråkig mulen ensamkväll hemma när mannen var ute och åt årets första julbord med sina arbetskamrater och yngsta sonen (som är det enda hemmaboende barnet numera) är och sover över hos en kompis… Burr.

Det är ju nu man borde känna sig motiverad att komma igång, i god tid före jul. Dra åt svångremmen, hålla igen, för det är ju SEDAN när de andra barnen kommer hem och släkten kommer på besök som man ska svulla ordentligt… Ut och promenera i kylan bara och frysa häcken av sig… usch.

Ja, det är bara att se här. Skillnaden mellan oss och dom. Vilka som är VI kan vi avgöra själva. Min kostrådgivare som sätter mig i ständigt arbete borde inspirera mig att komma igång med svångremmen och motionen. Snart så… – kanske ett nyårslöfte?

Bilderna har jag gjort i Illustrator. Nätövertoningsverktyget är kul, man får fina skuggningar. Men människor, det är svårt…

Boksläpp: Helgö XVIII

november 23, 2011

Imorgon, den 24 november 2011, släpps den 18:e och sista boken om ett 50 år gammalt arkeologiskt forskningsprojekt på Helgö. (Eds Birgit Arrhenius och Uaininn O’Meadhra. Grafisk form, layout och ett stort antal planer, bilder och kartor av Arkeobild).

Kungliga Vitterhetsakademien ger ut boken på engelska och recenserar sålunda:

Helgö is a small island situated in south-eastern Mälaren. In prehistoric times it held a strategic position between two narrow straits in the main waterway leading to the districts settled by the Svear and to their central gathering place at Old Uppsala. The Helgö settlement has become famous because of its rich archaeological finds of exotic imports from the Roman Iron Age to the Viking Age, and of a vast production of cast bronze metalwork in the Migration Period.

In this volume, the eighteenth and last volume of the series Excavations at Helgö, 13 researchers present the latest findings and add some new approaches to the results of the excavations carried out between 1954–1978. Earlier research, documented in 17 volumes, has mainly concentrated on the trading and manufacturing elements but here a synthesis is presented, where the hypothesis that the prime function of Helgö was as a pagan cult centre is advocated. Some of the other topics are: identification of a ritual enclosure, bread offerings at Helgö in the light of comparable cult sites from classical Antiquity, the chronology of the metalwork produced on the site, the vast assemblage of shattered glass vessels from the central hall-building, identification of fragments of a third C-bracteate of gold, the rich collection of medical equipment, a tiny Irish silver-inlaid and enamelled glass stud, one of the youngest finds from the site: a single German coin from 11th century, and finally a complete bibliography on Helgö research. An appendix correlates the site-recording systems quoted throughout the Excavations at Helgö series, the first volume of which was published exactly 50 years ago.

Stress och reptilhjärnan

november 16, 2011

Nu börjar man känna av att allt måste bli klart före jul… samtidigt som vi måste sporta, vara ute i friska luften och äta rätt och riktigt. Samtidigt som man ska sköta sitt arbete, laga näringsrik middag till familjen och planera, planera, planera…

Undertecknad har ju haft ett par längre turer till Viktväktarna i sitt liv. Gick ner ca 20 kg båda gångerna och sedan – UPP igen! Varför? Varför känner man sig ibland så in i vassen motiverad att komma igång, för att under andra perioder i sitt liv bara inte orka… Varför fungerar hjärnan på det här sättet? Eller är det den berömda reptilhjärnan som tar över igen – den som bestämmer över oss med jämna mellanrum. Den säger:

– Jovisst, sätt dig i soffan och slappa lite nu, det är du VÄRD (trots att du vet att du egentligen har tusen andra saker att göra). Eller

– Ta nu och köp lite choklad eller proppa i dig en EXTRA stor bit falukorv, det har du gjort dig förtjänt av! Eller

– Gör det där IMORGON istället, ta det lite lugnt nu…

Faktum är att reptilhjärnan ibland borde få ha litet mer att säga till om. Till exempel när det gäller att ta det lugnt ett tag. Ta lite extra tid med barnen trots att jobbet väntar. Ta en trevlig stund med maken och lyssna på en diktsamlig av Tranströmer eller vad som helst. Varva ner. Koppla bort. När det gäller chokladen, där borde reptilhjärnan inte få säga någonting, däremot. TYST säger jag.

Nu i höstens trötthetstid är förstås kosten också viktig. Vi måste få i oss vitaminer och vi ska inte äta för mycket socker för att inte sjunka ihop i en liten hög.

Robert M. Sapolsky har skrivit en bok som heter ”Varför zebror inte får magsår”. Boken är en  jämförelse mellan å ena sidan zebran som flyr över savannen för att komma undan ett jagande lejon och, å den andra, en bekymrad villaägare som oroar sig för sina banklån.

Den här zebran är stressad och uppjagad över att den har ätit fel. Det kan man också må dåligt av. Teckningen gjorde jag till en kostrådgivare som undervisar i Low Carb High Fat (LCHF).

Behöver du illustrationer? Privat eller till jobbet? Kontakta mig på arkeobild@telia.com.

Hjärtliga hälsningar från

Franciska